Jag förstår bara det som är vårt.
Bussen här utanför går ingenstans, det är ingen som vill någon vart.
Jag har åkt så många varv..men det är alltid lika svart.
Är det tiden på året som skrämmer,är vi trygga bakom väggarna här?
Nej jag vill inte få in den där världen, den är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär bara vrider och vänder sig och vill va bättre för dig
Det är ett timglas som bara rinner, det finns inget att förstå..
När himlen är blodröd och brinner, är det natten som tränger sig på och jag drömmer
så konstigt igen, snälla håll mig hårt för jag skakar av all denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt
Det måste komma nåt bra ur allt. Res mig upp ge mig lust att hänga på
jag skall värma dig jag skall lyssna och förstå!
För trots all tomhet trots det timglas som sliter i oss
så ska vi hitta en väg ändå vi skall hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två!
