I believe in memories.

Igår va jag hemma hos Killarna igen som blivit en liten standard för mig nu, haha! 
Tyckte att de behövde lite kärlek så tog med den enda filmen som verkligen kan
nå in så djupt ner i mitt hjärta och få mig knäsvag. Dagboken!

Jag tror de tyckte jag var rätt patetisk, för efter filmen och de satte på two and a half men
som jag älskar och alltid skrattar åt satt jag fortfarande och grät, what can I say?

Tycker ni ska titta:
Musiken är ju den som är med i filmen, otroligt fin är den ♥


På ett sätt gör det ont att titta på den, och jag vet att du vet om det. Jobbigt, minnena,
skratten, ögonblicken, närheten, kyssarna och kärleken hugger i mitt hjärta..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0